Dags för ett litet projekt! Först ut blir Västerås.

Jag har alltid en förmåga att fastna i fällan att alltid läsa samma typ av böcker. Man kör på sina invanda favoritförfattare och blandar med några få nya och okända som kommer i ens väg. Nu har vi ju hamnat mitt i schlagersäsongen igen och då kom jag på att jag för ett par år sedan tog avstamp i de finalklara artisternas ursprung för att framhålla litterära storheter från trakten. Det var ett ganska roligt experiment (här finns en länk till alla inläggen i den vändan) vill jag minnas och i år ska jag ta det ett steg längre, genom att ta födelsestaden på den artist/grupp som gå vidare till final och sedan läsa en eller flera böcker som utspelar i den staden eller i de trakten. Jag har ju redan mina fyra första städer klara:

Loreen - Västerås
Dead by April - Göteborg 
Ulrik Munther - Kungsbacka
David Lindgren - Skellefteå

Först ut är alltså Västerås. Jag kan inte minnas att jag någonsin läst en bok som utspelat sig i Västerås så det blir ju spännande. Jag har varit några gånger i stan, men känner inte till speciellt mycket om omgivningarna. När man söker på Västerås i vår bibliotekskatalog får man 24 träffar. Jag har valt ut tre titlar som verkar intressanta, sen får vi se om jag läser alla tre.

Hans-Olov Öberg - Djävulens tonsteg
Utspelar sig 1978 och handlar om en polisinspektör som har en svaghet för syntmusik. Det kunde jag ju så klart inte motstå.

Charlotte Ekbom - Grannsjälar
Arbetslösa Hedvig flyttar till Västerås med sin karriärtörstande man och två små barn och blir vän med en tioårig pojke.

Michael Hjort/Hans Rosenfeldt - Det fördolda
Verkar vara en klassisk kriminalroman. Jag undrar om Hans R:s komiska talanger lyser igenom på något vis.

Bilderna är alla lånade från adlibris.com.



Fredrik Strage - För alltid bäst

Kan man ha en favoritjournalist? Jo, men det måste man väl kunna ha. Min är i alla fall Fredrik Strage. En man som vägrar kompromissa med sig själv och alltid står för vad han tycker. Jag kanske inte nödvändigtvis håller med om allt han säger, men jag tycker ändå att han är fantastisk.

Framförallt är det ju när han skriver om musik som man nästan blir tårögd, eller får ont i magen av att man skrattar så mycket. Han kan dock briljera även på andra områden, som t.ex. i den här artikeln om särskrivning på dn.se. Titeln är Särskrivningar skrämmer mig mer än Sean Banan och terrorister och där inser man ju verkligen hur upprörande han tycker att särskrivningar är (vilket jag håller med om).

Men om man verkligen vill grotta ner sig i musikhistoria ala Strage kan man läsa hans hyfsat nyutkomna samling texter Strage Txt. Det är en samling artiklar, både publicerade och opublicerade, från vitt skilda kanaler men den gemensamma nämnaren är musiken. Så här beskrivs boken från förlaget:

"Artiklarna spänner över en tjugoårsperiod (från 1989 när Fredrik Strage gjorde sin första intervju med Linköpingsbandet Njurmännen) och tar med läsaren på en popkulturell resa genom goth, gangsterrap, techno, black metal, zombiefilmer, fotomodeller, nattbussar, graffiti, kaninhoppning, dubbreggae, barpianister, nördar och rosa angorajumprar". Visst låter det fantastiskt? Och det är det också.

Om man mot all förmodan inte fått nog av Fredrik kan man även ge sig på hans tidigare böcker. Fans och Mikronfonkåt. Den sistnämnda passar sig bäst för den hiphop-intresserade, men Fans kan läsas av alla som är ett fan av musik helt enkelt. Här får man bland annat följa några av Westlifes och Michael Jacksons mest hängivna fans i ett porträtt som varken känns förnedrande eller fördummande, utan bara väldigt befriande och underhållande.

Alla bilder är lånade från adlibris.com.

Like mother like son

Barn och musik kan ju vara en ganska komplicerad historia. Man har ju hört skräckexempel från föräldrar vars barn enbart lyssnar på Eric Saade eller smurfhits, och där hoppas jag att jag aldrig hamnar. Hemska tanke. Jag har därför försökt sedan tidig ålder att introducera James till musik som jag gillar. Detta har fungerat med blandad framgång.

Musik från Melodifestivalen och Eurovision song contest fungerar i regel ganska bra, och en tydlig trend har jag märkt att James tagit efter sin mammas intresse för Tyskland för när man slår på Västtysklands hit från 1979 - Djingis Khan så blir det nämligen fart på pojken, men det fungerar även med senare tysk schlager som t.ex. Texas Lightnings countrydänga No no never från 2006.

En av James tidiga favoriter från just Melodifestivalen var Salem al Fakirs låt från häromåret Keep on walking samt Hope and glory av Måns Zelmerlöv. Jag är fullt medveten om att vissa av dessa alternativ kan verka lika hemska som de jag nämnde i början, men för mig är det en milsvid skillnad.

Hur som helst. Jag har ju varit tvungen att introducera en av mina absoluta favoritgrupper också, Kent, och där kan man väl säga att det inte riktigt blev som jag hade tänkt och önskat. De första skivorna lämnar tydligen James helt oberörd, medan det från och med Vapen & ammunition tydligen börjar kännas bättre för honom då han slänger med huvudet och snurrar runt på golvet. Men. Om James får välja så är det alla gånger så här han föredrar Jocke Berg:



Och jag slits mellan att vara sårad ända in själen och att känna lite glädje över att han i alla fall gillar en liten del av Jocke Bergs textförfattande. För det finns bara en som skriver texter som han (på gott och ont).

"Jag kan verka galen
Som hänger här med dig
Men bara att jag fått chansen
Betyder allt för mig
Du är klart speciell
Ja du är min modell
Det kan låta knasigt
Du kanske blir förskräckt
Jag kan verka galen
Men det känns perfekt"
(Det känns perfekt, Jocke Berg)

Lyckan i att känna igen sig

Jag älskar verkligen böcker som utspelar sig på platser som jag varit. Det spelar ingen roll om det är Rom eller Kristinehamn som är kuliss till historien, om jag bara kan se en gata eller en plats framför mig när jag läser som är bekant så har man vunnit mig som läsare.

Just nu läser jag första delen i Kristina Appelqvist deckarserie, Den svarta löparen. Böckerna utspelar sig i Skövde och även om jag inte är någon expert på stan så snappade jag ju upp ett och annat under mina tre år arbetandes i staden. Igenkänningsfaktorn är väldigt hög och jag bara väntar på att min gamla arbetsplats ska dyka upp i någon av de senare böckerna. Kanske Köksmordet på Kavelbro kommer så småningom?

Några favoritböcker i genren "Böcker som utspelar sig i städer som Anna-Karin varit i":

• Carlos Ruiz Zafon - Vindens skugga (Barcelona)
• Idiko von Kürthy - Time Out eller Musik för krossade hjärtan (Berlin)
• Per Nilsson - Svenne (Malmö)
• Moa-Lina Croall - Sen tar vi Berlin (Malmö och Berlin)
• Marcus Birro - Att leva och dö som Joe Strummer (Göteborg)
• Johanna Nilsson - SOS från mänskligheten (Stockholm)
• Jane Fallon - Rätt åt dig! (London)
• Christian Jungersen - Undantaget (Köpenhamn)

Hammarbyserien

Jag är ganska dålig på att läsa deckare. Någon gång ibland kan jag dock hitta en ny pärla och fördelen då är att det ofta finns ett par-tre delar av en serie redan utgivna som man kan plöja. Detta har nu hänt med den kända Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Första delen Pepparkakshuset avverkades i snabb takt och nu har jag ju tre delar till att sätta tänderna i.

Carin Gerhardsen sägs utgå ifrån ett barnperspektiv i sina böcker och det märker man tydligt i den första delen där man i början av boken från följa en barngrupp på en lekskola på 60-talet, för att sedan återknyta till de barnen 40 år senare. Läsaren kan se ett samband långt innan de utredande poliserna kan göra det, vilket jag tycker är intressant. Sen är det altid roligt med deckare som man tror är förutsägbara som visar sig ha en liten oväntad vändning. Enough said, läs Hammarbyserien bums! Delarna heter Pepparkakshuset, Mamma, pappa, barn, Vyssan lull och Helgonet.

Bilden är lånad från bokus.com.

Jag och Anton C

Om jag någon gång får frågan om jag har en favoritfotograf så är svaret alltid detsamma. Anton Corbijn har alltid tagit de där bilderns som man minns, och har man dessutom varit ett stort fan av Depeche Mode sedan 1990-talet så går det inte att missa denna man. Just nu har han en utställning på Fotografiska i Stockholm (snälla någon ta mig dit) Inwards and Onwards och i fredags var han till min stora glädje gäst i tv-programmet Skavlan. Under intervjun berättade han om hur han aldrig förbereder sig för sina plåtningar speciellt mycket, aldrig använder extra belysning och att han fortfarande fotar analogt.

- I got my Swedish camera, my Hasselblad, säger han ungefär.

Under en kort period av mitt liv för elva år sedan så jobbade jag som montör på Hasselblad i Göteborg. Den fina kamerafabriken som nu nästan är ett minne blott. Det var ett bra jobb. Jag skruvade ihop motorverk till kamerorna och lyssnade på radio. Dessutom hade jag fantastiska arbetskamrater, t.ex. mina två kombos Kajsa och AnnaLena.

Jag tycker om att tänka tanken att det finns en liten, liten chans att det är just en av de där kamerorna som jag monterade som Anton Corbijn använder för att skapa sin magi. Tänk att få vara bara en pytteliten del av det. Coolt.

Bilden ovan är lånad från Fotografiskas hemsida. De skriver att de på den här utställningen skippar skyltarna och låter Anton skriva direkt på väggarna. Om du befinner dig i Stockholm passa på att gå och titta på den här utställningen, den pågår fram till den 15 april. Jag vet att jag hade gjort det om jag befunnit mig på den östra änden av landet.

James tipsar!

När vi hade besök från England under julhelgen blev min vän Georgie helt chockad när James kom klivandes med en av sina favoritböcker. "It's such a rude book!" var hennes spontana kommentar. När vi sedan förklarade lite mer ingående vad den handlade om och översatte den svenska texten till engelska så tyckte hon nog att den var mer rolig än förförande, men hon var fortfarande lite chockad.

I Naken om baken av Martin Olzac och Anna Sandler får man lära sig när man ska ha kläder på sig och när man inte ska ha kläder på sig. Till exempel ska man inte ha kläder i bastun, men i skidbacken ska man ha det.

Bilderna är ganska "fula" och väldigt underhållande. Vi får väl se om James fortfarande gillar den här boken när han förstår mer av texten. Jag tycker i alla fall att den är fantastisk.

Ett experiment i infodisken

Idag har jag haft ett pass i informationsdisken här på biblioteket, och i och med att det inte händer så ofta passade jag på att göra ett experiment. Man kan ju få frågor av väldigt varierande art när man jobbar på bibliotek, och idag ska ni exklusivt få reda på hur det kan vara en helt vanlig dag.

Under mina två timmar i disken fick jag sammanlagt elva frågor, här är vad de handlade om:

- Big Bang (fenomenet, inte TV-serien)
- Elizabeth Taylor (har precis kommit ut en ny biografi om henne)
- Paul Newman (killen blev väldigt besviken när jag inte kunde ge honom en hel bok om honom)
- Bonnie and Clyde (samma kille som ovan, inte heller här blev det något vidare napp)
- Judy Moody (tydligen en poppis tjej bland mellanstadiebarn)
- Som Siggeböckerna ungefär. Fast det behöver inte handla om hästar. (Ganska vitt begrepp med andra ord)
- Justin Bieber (Återigen besvikelse när vår enda biografi om honom var utlånad)
- Rihanna (Samma tjejer och här fanns inget att hämta)
- Kändisar (Samma tjejer en tredje gång som började bli desperata. Till slut hittade vi Idolboken från 2008 där Måns Zelmerlöv var det mest populära inslaget)
- Det du inte såg (Patriks Sjöbergs biografi är fortfarande efterfrågad och var utlånad)
- Gustavs grabb (Hyfsat ny biografi av Leif GW Persson)

En ganska blandad dag som präglades av mycket besvikselse tyvärr, hoppas på bättre tur nästa gång. Mitt roligaste biblioteksminne på avdelningen Märkliga frågor var för några månader sen när följande dialog fördes:

Okänd man:
- Får jag ställa en fråga?

Jag:
-Självklart.

Okänd man:
Även om det inte rör biblioteket?

Jag (extremt käckt):
- Fråga kan man ju alltid.

Okänd man pekar på sin armbåge:
- Jag har så ont här, kan det bero på stress tror du?

Jag ser ut som ett frågetecken:
- Jo, jag antar det. Men gå du till vårdcentralen för säkerhets skull.

När vampyrtenden gått ett steg för långt...

Men kanske en bra bok om man gillar att sticka. Någon som vet?

Bilden är lånad från cdon.com.

Miserabel boklista för mig 2011

Efter att ha sammanställt årets boklista med vilka böcker jag läst under året så är det nästan pinsamt att konstatera att jag bara lyckades läsa ut 20 böcker under 2011. Jag vill dock minnas det som att jag började på väldigt många fler böcker som sedan ratades. Jag har även slarvat med att anteckna så jag kanske har glömt av väldigt många titlar...

En kort sammanfattning av mitt bokår:

Antal böcker: 20
Svenska författare: 8
Utländska författare: 3
Fackböcker: 1 - En faktabok om kejsarsnitt.
Bästa svenska: Sara Ohlsson - Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Bästa utländska: Hungerspelens avslutning i och med Fatta eld och Revolt av Suzanne Collins.
Mest förutsägbara: Änglamakerskan - Camilla Läckberg
Mest nostalgiska: Att leva och dö som Joe Strummer - Marcus Birro
Bästa serie: Katerina Janouch serie om barnmorskan Cecilia Lund. Fyra böcker avverkades i rask takt i år.
Mest irriterande: En shot till tack - Maria Engelwinge
Bästa helheten: Vildingarna av Dave Eggers och Till vildingarnas land av Maurice Sendak, samt filmen Where the wild things are av Spike Jonze.
Största besvikelsen: Sleeping arrangements av Madeleine Wickham som även skriver under pseudonymen Sophie Kinsella.
Årets särskrivning: I stället för dig av Sofie Sarenbrant. (Är fortfarande lite upprörd att det tydligen ändå var korrekt svenska, hmpf)
Årets nystart: Denise Rudbergs serie om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff i nya genren Elegent crime uppskattades mycket mer än några av hennes andra böcker som jag tragglat mig igenom.