Alex och Rosie har varit bästa kompisar sedan de skickade lappar till varandra i skolans första klass. Men så skiljs de åt när Alex flyttar från Irland till USA. De håller dock kontakten genom alla år och pojk- och flickvänner kommer och går, giftemål och barn kommer till, arbetsplatser förändras. Genom alla år gnager dock frågan hos de båda om varför de aldrig gett varandra en chans att bli mer än bara vänner?
Hela boken är uppbyggd av mejl, brev och chattkonversationer och det är ju ett ganska annorlunda grepp som känns roligt i början, men som jag tycker blir lite platt i längden. Man får aldrig någon riktigt bra känsla av vad personerna känner. Dessutom blir jag hela tiden irriterad på hur barnsligt och irrationellt en av huvudpersonerna (iband båda) beter sig. Det gick så långt att jag gav upp boken helt och hållet efter 270 sidor så jag antar att betyget blir: IG.
2 kommentarer:
Oj! Vad tråkigt att den var så dålig...
Jag läste hennes PS I love you för några månader sen och så fick jag nys om denna men har inte hunnit köpa den ännu. Kanske lika bra :p
Har du läst hennes Ps I love you?
Nej, den har jag inte läst ännu. Har hört att den ska vara mycket bättre så det finns hopp! Men det kan ju vara bara jag som inte gillade Där regnbågen slutar, smaken är ju som baken :)
Skicka en kommentar