Kan man ha en favoritjournalist? Jo, men det måste man väl kunna ha. Min är i alla fall Fredrik Strage. En man som vägrar kompromissa med sig själv och alltid står för vad han tycker. Jag kanske inte nödvändigtvis håller med om allt han säger, men jag tycker ändå att han är fantastisk.Framförallt är det ju när han skriver om musik som man nästan blir tårögd, eller får ont i magen av att man skrattar så mycket. Han kan dock briljera även på andra områden, som t.ex. i den här artikeln om särskrivning på dn.se. Titeln är Särskrivningar skrämmer mig mer än Sean Banan och terrorister och där inser man ju verkligen hur upprörande han tycker att särskrivningar är (vilket jag håller med om).
Men om man verkligen vill grotta ner sig i musikhistoria ala Strage kan man läsa hans hyfsat nyutkomna samling texter Strage Txt. Det är en samling artiklar, både publicerade och opublicerade, från vitt skilda kanaler men den gemensamma nämnaren är musiken. 
Så här beskrivs boken från förlaget:
Så här beskrivs boken från förlaget:
"Artiklarna spänner över en tjugoårsperiod (från 1989 när Fredrik Strage gjorde sin första intervju med Linköpingsbandet Njurmännen) och tar med läsaren på en popkulturell resa genom goth, gangsterrap, techno, black metal, zombiefilmer, fotomodeller, nattbussar, graffiti, kaninhoppning, dubbreggae, barpianister, nördar och rosa angorajumprar". Visst låter det fantastiskt? Och det är det också.
Om man mot all förmodan inte fått nog av Fredrik kan man även ge sig på hans tidigare böcker. Fans och Mikronfonkåt. Den sistnämnda passar sig bäst för den hiphop-intresserade, men Fans kan läsas av alla som är ett fan av musik helt enkelt. Här får man bland annat följa några av Westlifes och Michael Jacksons mest hängivna fans i ett porträtt som varken känns förnedrande eller fördummande, utan bara väldigt befriande och underhållande.
Alla bilder är lånade från adlibris.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar