Femtio nyanser av honom - E. L. James

Så tog jag mig an den till slut. Den stora snackisen. Jag hade väldigt låga förväntningar i och med att jag inte trodde det skulle vara min kopp te. Och jag hade rätt. Flera gånger kom jag på mig själv att grimasera äcklad under läsningen. Lägg därtill en långt ifrån gripande historia och tramsiga dialoger. Boken må vara lättläst och jag hade inga problem att läsa den en helg, men jag känner ingen som helst anledning att läsa de andra två böckerna. Jag blir faktiskt lite ledsen när detta blir den stora succén. Varför kan inte en bra bok få samma uppmärksamhet? En av anledningarna till att jag tog mig an den var mitt nyårslöfte för februari att läsa en icke-europeisk författare. En stort missförstånd från min sida då det visade sig att författarinnan var brittisk... Jag får ta igen det vid ett senare tillfälle.