Mindre än ett dygn tog det mig att läsa John Boynes "Pojken i randig pyjamas" och det säger en hel del om vilken bra bok det är. Omslaget avslöjar medvetet ingenting om handlingen och eftersom jag aldrig hört talas om boken innan blev det en positiv överraskning att den var så bra.
Nioåriga Bruno tvingas utan förvarning flytta från sitt trygga hem i Berlin när hans pappa (som Brunos mamma säger) får ett nytt jobb. Hela familjen flyttar till ett inte alls lika angenämnt hus där Brunos rum har utsikt över massa människor i randiga pyjamasar bakom ett stängsel. Ett konstigt namn har platsen också, Bruno tycker det låter som Allt Svisch när de vuxna pratar om det.
Hela berättelsen är berättat ur Brunos persepktiv och som den nio-åring han är har han inte riktigt förstått viden av vad hans pappa kommendanten jobbar med. Ett exempel ur boken: "Bruno ställde sig med fötterna tätt ihop och sträckte ut högerarmen i luften innan han slog ihop klackarna och sa med så djup och tydlig stämma han kunde - så lik pappas han kunde få den - de ord pappa sa varje gång han skildes från en soldat. "heil Hitler" sa han, vilket, antog bruno, var ett annat sätt att säga: Ja, adjö så länge, då, och ha det så trevligt i eftermiddag."
En dag ger sig Bruno ut på upptäcksfärd och träffar jämnåriga Schmuel på andra sidan stängslet. Och det är början till en varm vänskap de båda emellan.
Om du vill ha växelvis ont i magen och växelvis fnissa för dig själv är "Pojken i randig pyjamas" den perfekta boken. Rekommenderas mycket starkt.
Betyg: 9/10
1 kommentar:
har du den boken? jag vil lgärna läsa!!
Skicka en kommentar