Grapes of wrath/Vredens druvor - John Steinbeck
Hatade är ju ett väldigt starkt ord, men jag minns när jag pluggade min allra första termin på Högskolan i Gävle, Engelska A, och vi skulle läsa den här boken, och det var ingen angenäm upplevelse. Sällan har jag uppfattat en bok som så tråkig och långrandig... Jag minns att jag skjutit upp att läsa ut den eftersom jag tyckte den var så trist och att det slutade med att jag hade 250 sidor eller liknande att läsa dagen innan litterturseminariet. På engelska. Jag har förträngt hur diskussionen gick men jag misstänker att det var väldigt tydligt att jag inte gjort min läxa!
Jag minns inte ett dugg vad boken handlar om men enligt Wikipedia är det ungefär detta som är storyn: Familjen Joad drivs från sitt hem under depressionen. De kommer till Kalifornien tillsammans med flera andra familjer i samma situation och de upptäcker alla samma sak, att livet där inte heller är guld och gröna skogar. Joads tvingas till ett liv i fattigdom med krossade drömmar medans familjen löses up och splittras.
Nu har jag skrivit väldigt mycket om film i de senaste inläggen och jag är verkligen ingen som förespråkar film före böcker, men i det här fallet är jag nog beredd att göra ett undantag. Ska genast kolla om filmen finns inne på biblioteket!
Bilden ovan är lånad från Albert Bonniers förlag.
Här får ni en liten fin reklamfilm från 1940-talet när boken skulle göras till film:
2 kommentarer:
Jag läste den i och för sig på svenska, men åh, vad jag gillade Vredens druvor. Berättarteknik, det långsamma lidandet, naturen och människan. Bra bok!!
Detär ju sällan en bra kombination att läsa en bok under press. Jag borde nog ge den en ny chans!
Skicka en kommentar