måndag 14 september 2009

Tänk om det där är jag - Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäcks tredje bok efter En liten chock och Min typ brorsa är en riktig fullträff! Jag gillade den första och var lite avigt inställd till den andra men den här är bara så klockren.

Boken handlar om Agnes som flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj och i och med flytten bestämmer hon sig för att börja ett helt nytt liv. Hon ska vara normal, lyssna på normal musik, klä sig normalt. Vara lagom social och trevlig mot alla.

Hennes plan lyckas väldigt bra, men hela tiden går Agnes omkring och bara väntar på att alla hennes nya kompisar ska syna hennes bluff och inse att allt bara är ett spel. Hon är helt sjukt osäker och kan inte alls förstå varför dessa människor skulle vilja umgås med henne? Hon som är så tråkig och inte har några intressen. Som mest gillar att hänga hemma och läsa en bok.

Självklart dyker det även upp killar i Agnes liv som försvårar allt. Jacob, den sociale musikerkillen som spelar i band. Och Adam, den tystlåtne grannen som gärna kommer över och bara ser på film eller läser. Men säkert inte för att han gillar det, eller henne för delen. Nej, så kan det ju inte vara.

Som sagt en klockren skildring av en gymnasietjejs vedermödor, och helt utan pekpinnar. Johanna Lindbäck är en världsbäst på att skriva roliga och tankeväckande ungdomsromaner om hyggliga människor. Högsta betyg!

fredag 11 september 2009

Två sprojlans ungdomsböcker snart!

Nästa vecka utlovas recensioner av följande två böcker:

Tänk om det där är jag - Johanna Lindbäck
Blod - Åsa Anderberg Strollo

Håll ut!

tisdag 8 september 2009

Aldrig fucka upp - Jens Lapidus

Svaret på bildrebusen var just Aldrig fucka upp av Jens Lapidus, eller möjligen Snabba cash av samma författare. För svårt?

När jag läste Snabba cash blev jag grymt imponerad av Jens Lapidus och var riktigt förväntansfull inför Aldrig fucka upp. Tyvärr blev jag ganska besviken. Storyn känns inte lika bra och framförallt blir jag bara irriterad på alla karaktärer i boken. I föregångaren fick man medlidande för massa gangsters som man aldrig trodde man skulle få medlidande för, men i den här boken vill jag bara att alla bad guys ska åka dit.

Men självklart känns tonen i boken igen, och Lapidus håller sig till sitt alldeles speciella språk som jag fortfarande kan gilla.