Lyckan i att känna igen sig

Jag älskar verkligen böcker som utspelar sig på platser som jag varit. Det spelar ingen roll om det är Rom eller Kristinehamn som är kuliss till historien, om jag bara kan se en gata eller en plats framför mig när jag läser som är bekant så har man vunnit mig som läsare.

Just nu läser jag första delen i Kristina Appelqvist deckarserie, Den svarta löparen. Böckerna utspelar sig i Skövde och även om jag inte är någon expert på stan så snappade jag ju upp ett och annat under mina tre år arbetandes i staden. Igenkänningsfaktorn är väldigt hög och jag bara väntar på att min gamla arbetsplats ska dyka upp i någon av de senare böckerna. Kanske Köksmordet på Kavelbro kommer så småningom?

Några favoritböcker i genren "Böcker som utspelar sig i städer som Anna-Karin varit i":

• Carlos Ruiz Zafon - Vindens skugga (Barcelona)
• Idiko von Kürthy - Time Out eller Musik för krossade hjärtan (Berlin)
• Per Nilsson - Svenne (Malmö)
• Moa-Lina Croall - Sen tar vi Berlin (Malmö och Berlin)
• Marcus Birro - Att leva och dö som Joe Strummer (Göteborg)
• Johanna Nilsson - SOS från mänskligheten (Stockholm)
• Jane Fallon - Rätt åt dig! (London)
• Christian Jungersen - Undantaget (Köpenhamn)

Christian Jungersen - Undantaget

Den här boken har jag blivit rekommenderad från flera olika håll, dels från Bokus personal som gör listor på rekommenderde böcker, och dels från en svensklärare på min arbetsplats. Jag har dragit mig lite för att läsa den eftersom den är drygt 500 sidor och vanligtvis läser jag inte böcker (harry potter undantaget) som är över 300 sidor... Kalla det lathet eller tidsbrist men så har det blivit. Men jag är väldigt glad att jag gjorde ett undantag för den här boken (Lade ni märke till göteborgsvitsen?!).

Undantaget handlar om en arbetsplats som säkert inte är helt olik alla andra arbetsplatser i världen. Just denna finns i Köpenhamn och är ett center för information om folkmord. Här jobbar fyra kvinnor: en informatör, en projektledare, en bibliotekarie och en sekreterare.

I hela boken igenom får man följa ofta samma händelser, men ur de olika personernas olika synvinklar. Det visar sig att man kan uppfatta alla situationer på väldigt olika vis, och man vet aldrig vad som är "rätt" sätt. Grundhistorien är ändå att bibliotekarien Anne-Lise känner sig mobbad och utstött och de andra har ingen förståelse för varför hon känner så, utan tror snarare att hon har en psykisk sjukdom. En dag blir informatören Iben och projektledaren Malene hotade till livet via e-post och direkt riktas misstankarna på Anne-Lise. Men det kan även vara en av alla krigsförbrytare som de skrivit om i sina artiklar på centret.

Boken är helt underbar att läsa. Man vet aldrig vem som är "ond" eller "god", och samma veva får man intressanta fakta om folkmord i forma av artiklar som Iben skriver. Ett måste om man gillar psykologiska thrillers och en njutning både för dig som gillar hårdkokta deckare, ochför dig som inte är svag för den genren. Den här boken har med andra ord allt.

Betyg: 10/10

Therese Skårup-triologin, 2 av 3 delar

Danskan Hanne Vibecke Holst har gjort stor succé i sitt hemland med en triologi om en TV-journalist, Therese Skårup. I den första delen "Thereses tillstånd" får man lära känna den självständiga Therese, som är något av en arbetsnarkoman. Hon verkligen brinner för sitt arbete på den danska televisionen. Dessutom brinner hon för allt som har med Ryssland att göra och hennes dröm är att bli utrikeskorrespondent där. Men vad händer när hon faller pladask för den bildsköne Paul Weber på samma redaktion, och framförallt, vad händer när hon upptäcker att hon är gravid?

I del 2 "Det verkliga livet" får vi återigen träffa Therese och Paul, och nu även lilla Zarina. Therese känner inte riktigt igen sig i sin nya mammaroll, vad hände med kvinnan som offrade allt för sin karriär inom TV?

Den första delen om Therese slukade jag, och precis som svenska Kajsa Ingemarsson skildrar Holst det vardagliga livet på ett enkelt och konkret sätt som gör att man vill läsa vidare. Dock blev jag förundrad över den andra delen, som inte alls går i samma stil. Här är det en annan verklighet som skildras, ibland lite för detaljerat (då tänker jag framförallt på födseln av Zarina...). Jag blir arg på hur barnsligt Therese ibland beter sig, borde inte barnafödelsen bidragit till en viss mognad? Dessutom har jag ju svårt att ställa mig in hur totalt uppslukad man kan bli av att få barn så jag känner inte igen mig för fem öre i den här boken... Jag ska dock ge mig på den tredje och avslutande delen av triologin så småningom.

Betyg bok 1: 7/10
betyg bok 2: 4/10